vispringer.blogg.se

Så var det åter dags för några varv runt omkring på Skogskyrkogården. Den här gången blev det 42 varv. Kroppen klarar av den återkommande belastningen, bättre och bättre, men mentalt är 42 km alltid lika långt. För att återknyta till Giselas krönika efter marathon nr 15 så bestod blocken av 3 varv innan vätska och näring. Jag räknar något annorlunda än Gisela, 1, 2, 3, 4, 5 o.s.v. Senare kan jag byta taktik och övergå till Giselas blocktänk. Jag har det mest motigt upp till halva och därefter några återkommande svackor. Efter 30 km börjar jag finna ro. Då är det inte så långt kvar. Eller?

Gisela hade en av sina mindre bra dagar. Vi jobbar lite olika. När det funkar bra så pratar vi eller så är vi helt tysta. När Gisela får sina svackor så blir språket lite hårdare och ifrågasättandet lite mer påtagligt. Hon förväntar sig inte alltid att jag svarar, utan hon måste bara lufta frustrationen. Ibland vill hon att jag håller med. Min taktik är mindre sofistikerad och uttrycksfull. Jag håller bara tyst. Jag kan springa 42 varv utan ett ljud. Jag rotar bara omkring i mitt inre.

Vi ser nu fram emot nästa mara då vi, i princip, når 1/3 av projektet. Vi har avverkat 16 maror på snart 10 veckor. Vi siktar på att avverka ännu en till under veckan. Det har varit en tuff sommar. Utmaningen är dessutom, faktiskt, tuffare än vi trodde när vi satt vid planeringsbordet. Jag vågar nog redan påstå att nu aktuell utmaning är den ”hittills” tuffaste vi antagit.

Kämpa och le

Stefan