Marathon 15 – 1, 2, 1, 2, 1, 2 …
Ännu ett marathon som började lite förvirrat. Vi ändrade rutinerna och det var jag (Gisela) som stod för packningen av depå-artiklarna. Redan innan vi hann fara hemifrån upptäckte vi att jag glömt packa chipsen och det var bara till att gå upp och hämta dem igen.
Vi hade planerat för ännu ett varvbaserat marathon och även detta vid vår kära Skogskyrkogård. Det var ett nytt varv med lite fler svängar och hörn än de senaste försöket och framförallt så var det några hundra meter kortare. Vid första stoppet för dryck så insåg vi att jag även glömt packa 2 x 1,5 l mineralvatten, sportdryck och läsk (jag lyckades bara packa vattnet). Det vart ett samtal till mamma och hon kom like en räddande ängel någon timme senare med både mineralvatten och annat gott.
Detta vart slutligen ett av våra bättre lopp om än starten var något förvirrad. Vi fick trevligt sällskap av vår vän Jan i flertalet kilometer och avbrottet när mamma kom förbi hackade upp det så annat monotona med att springa runt.
För att kommentera rubriken för denna krönika så ville jag ge en liten inblick i hur i alla fall jag lägger upp taktiken när vi springer. Jag visste på förhand att vi skulle springa ca 30 varv (varav det sista något kortare), vi var frikostiga med drickastopp då värmen var hög och valde att ta några snabba klunkar vartannat varv. Det blir helt enkelt 15 block bestående av 2 varv vardera. Jag räknar aldrig totalsumman, utan 1 till 2 varv, räkna av ett block och börja om.
Jag återkommer till att denna utmaning visat sig handla om det mentala och inte det fysiska speciellt då vi springer relativt långsamt. Det handlar mestadels med att stå ut med sina egna tankar och finna sätt att lura sitt egna huvud.
Kämpa och le
Gisela