Dag 3 - Dag 4 - Semestern börjar kosta nu

Det är i dessa stunder jag/vi inser hur lätt det är att i soffan hemma planera för utmaningar likt den nuvarande. När GPS-klockan slår över på 17 km, dag 3, och du är nästan slut i motlutet upp för Gömslöv är det en helt annan sak. Jag vet att det finns ett antal individer som ger sig ut på äventyr likt våra, men i ärlighetens namn kan inte dessa individer anse att det är en "walk in a park"? Bara att springa 42 km är ju rätt tröttsamt, eller?
Om det inte var för vår mentor Petri, som i något hedoniskt ögonblick sagt till gisela "se till att klar maxtiden på en mara - 6 tim - varje dag." så hade vi softat lite mer, när kroppen skriker av smärta, värmen känns som ökenhetta och sträckan känns som en evighet. Vi har kört på lite drygt 5 tim varje dag. Ska aldrig mer skaffa barn. barnvagnen är inte lätt. Var går gränsen för när smärtan vinner? Jag vet hur ont jag haft i min vänstra hälsena idag, jag har skrattat åt hur ont det gör. Gisela har haft så ont i sin höftböjare, lår och vid ett tillfälle vägrade vänster fot att lyda. Vi tittar på våra klockor och hör Petris ord och bara mal på. Haha. Det är ju inte klokt, men det är å andra sidan inget av vårt planerade projekt under kommande år. Är det normalt att sprinag 52 maror på ett år? Är det något de flesta sysslar med? Finns det adekvat vård att få?
Nu laddar vi, eller våndas, vår sista dag. Därefter blir det äntligen lite vila och tre arbetsdagar. Den här semestern börjar bli slitsam.
Glädjande är dock att bidrag till Maskrosbarn börjar trilla in. Gå gärna in på www.teambomull.se under fliken "Maskrosbarn" och se hur du kan bidra. Jag och Gisela har nu bidragit med 126 kr motsvarande tre avklarade maror. Om vi piper mer, så är det risk för att vi höjer vårt bidrag. ;-)
Tjohoo
Gisela & Stefan