Marathon nr 19 – och vår första smygsponsor
Vi bestämde oss tidigt för torsdagen och Bosön när vi såg prognosen. Det skulle bli vår tredje mara inomhus på Bosön. 1, 2, 3, 77, 98, 132, 165, 196, 203 och 211!!!! Tjohoo. Vi passerade halvmaran på 2.10 i comfortzonen. Det känns att vi nu är fysiskt ganska stryktåliga. Vi har nu sprungit 19 maror på tre månader och en vecka. Under veckan hade vi dessutom sprungit en del intervaller och kuperad terräng så speeden finns om vi skulle vilja springa fort, men det vill vi inte, inte just nu i alla fall. Efter halva sträckan fick Gisela återigen ont i ländryggen och smärta ner i hamstrings. Det blev för mig att massera henne lite, stretcha, Ipren och lite gång. Hm. 4.29 tog det till slut.
Det kom att bli vår första mara som gifta, makarna Lindoff och Zetterström. Senare ute vid kassan stannade jag som, numera, brukligt är och samtalade med en i personalen. En lite äldre man som är genomtrevlig och som jobbar i kassan. Han undrade vilka sponsorer vi hade. :-) De anställdas, och en del utövares, nyfikenhet över vad vi pysslar med har spridit sig. Vi får ett fritt pass nästa gång.
Dagen efter känns som vilken dag som helst. Därför har vi bestämt oss för att finna ett upplägg där vi avverkar fyra-fem maror i rad under lika många dagar. Det är inte lättare att som nu springa en mara en torsdag, hem och jobba, upp dagen efter för mer jobb och sedan en morgon med lubb och jobb. Vi behöver inte mycket extern påverkan, men även vi har en gräns. Längtar efter ett lopp, med flera och där någon förbipasserande applåderar och tjoar.
Växjö Marathon är ett måste den 17 oktober. Det var där som Gisela fick idén förra året. Det är med viss hat-kärlek jag kommer att ställa mig på startlinjen för åtta varv runt Växjösjön. Vi sprang två maror, ensamma, där i somras.
Nästa mara blir ett nytt tiotal.
Kämpa och le